MICCAN

Jadu.. det här med kärlek är bra när de är bra och dåligt när de är dåligt. Det kan verkligen få en till botten men även få en att orka stiga upp på morgonen och se dagen. Och det är verkligen underbart att vara kär. Om den personen älskar en tillbaka förståss..

Men allas första kärlek var någon gång på dagis och så.. men det var ju inte direkt seriöst. Och kärlek var ju en helt annan sak på den tiden mot nu.

Men min första riktiga seriösa kärlek var Martin som säkert alla här redan vet. Han fick mig verkligen att vilja stiga upp på morgonen, hur jag än mådde. Han var allt. Han fick mig verkligen att orka. Han var det bästa jag hade. Bara av att han titta på mig fick mig att sväva och må så jävla bra. Det går verkligen inte att beskriva. Men bara att få ligga i hans famn och bara va, de var de bästa som fanns. Bara ha honom vid min sida. Han lärde mig verkligen vad riktig kärlek är. Men det höll sammanlagt i 9 underbara månader.  Och att inte änns snacka med dig längre känns så förjävligt. Jag saknar det så jävla mycket. Men jag kan inte göra något.